tyroideahormoner

Tyroideahormonerna är hormoner som produceras av sköldkörteln (glandula thyroidea) och består främst av två aktiva former: trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4). T4 är den dominerande produktionen, medan en del omvandlas till den biologiskt mer aktiva T3 i vävnader som lever och hjärna. Dessa hormoner påverkar nästan alla vävnader och har en central roll i regleringen av basal ämnesomsättning, termogenes, tillväxt och utveckling, särskilt under foster- och barndomsskedet.

Syntes och frisättning av tyroideahormonerna kräver jod och tyrosin. Jod tas upp av thyroid follicular cells via natrium-iodid-symportören (NIS) och inkorporeras i tyroglobulin i kolloidfyllda folliklar, där enzymatiska reaktioner bildar T3 och T4. T4 produceras i större mängd, medan T3 bildas i perifer vävnad genom deiodinaser. Hormonerna lagras delvis i tyroglobulin och frisätts sedan till blodbanan när de proteolytiskt bryts ned. Största delen av utsöndrade hormoner binds till plasmaproteiner som tyroxinglobulin (TBG); endast en liten fraktion är fritt aktiv och kan utträda i celler.

Verkan sker främst genom kärnöst receptor-signalering. Thyroideahormonerna binder till thyroideareceptorer (TRα, TRβ) och reglerar transkription av målgenom, vilket påverkar metabolism, protein-, kolhydrat- och lipidomsättning, samt utveckling och mognad av vävnader. I icke-nukleära vägar har de även snabba effekter på cellernas funktion.

Regleringen sker via hypothalamus-hypfysen-sköldkörtel-axeln. TRH från hypothalamus stimulerar TSH-frisättning från hypofysen, som i sin tur ökar sköldkörtelns bildning och frisättning av T4 och T3. Negativ feedback av fria T3 och T4 reglerar denna kontrollslinga.

Vanliga kliniska frågor inkluderar hypo- och hypertyreoidism, jodbrist och medfödda hormonrubbningar. Diagnostik innefattar primärt mätning av TSH och fria T4 (ibland fria T3), samt antikroppar vid autoimmuna sjukdomar. Behandling vid hypotyreos är ofta levotyroxintillförsel.