trycktransducerstrycksensorer

Trycktransducerer och trycksensorer är instrument som omvandlar mekaniskt tryck till en elektrisk signal. Begreppen används ofta synonyma, även om vissa definitioner gör skillnad mellan en sensor (bara sensing element) och en fullständig transducer (sensor plus elektronik och utgång). Gemensamt är att de flesta enheter mäter tryck i gaser eller vätskor och ger en signal som kan behandlas vidare i styrsystem eller kontrollkretsar.

Principer och teknologier

Känslelementen kan baseras på flera teknologier. Piezoresistiva sensorer använder diod- eller kiselstrainsensorer som ändrar resistans när de deformeras av tryck. Kapacitiva sensorer mäter förändring i avstånd mellan en flexibel diafragma och en fast platta, vilket ändrar kapacitansen. Piezoelektriska sensorer genererar en elektrisk laddning vid deformation och är vanliga för dynamiska trycksignaler men används ofta för snabba händelser och förmåga att hantera höga frekvenser. Optiska sensorer använder fiberoptik och avläser strain via förändringar i optiska egenskaper. Det finns också resonansbaserade sensorer som ändrar resonansfrekvens vid tryckförändringar.

Typiska kategorier och utgångar

Trycktransducerer kan delas in i absoluta, gauge och differentialmodeller beroende på referensnivå. Utgångarna varierar mellan analogt volt- eller strömsignal (till exempel 0–5 V, 0–10 V, 4–20 mA) och digitala protokoll som I2C, SPI, CAN eller LIN.

Användningsområden och egenskaper

De används inom process- och anläggningsautomation, hydraulik, pneumatik, fordons- och flygindustrin, medicinsk teknik samt HVAC-system. Viktiga egenskaper inkluderar mekanisk tålighet, temperaturkompensation, noggrannhet, återkopplingsförmåga, responsättning och livslängd under olika miljöförhållanden. Kalibrering, temperaturkompensation och korrekt val av byggmaterial, såsom rostfritt stål eller kisel, påverkar prestanda markant.