tryckkonsten

Tryckkonsten är den konstform som innebär att bilder skapas genom överföring av färg från en grafisk matris till ett underlag, oftast papper. Den innefattar både originaltryck och multiplar som härrör från samma matris. Teknikerna varierar beroende på hur färgen överförs och inkluderar relieftryck (trä- och linoleumsnitt), intaglio eller gravyr (etsning, gravyr, mezzotint, aquatint), planografiska metoder som litografi samt serigrafi (silkscreen).

Historiskt har tryckkonsten sina tidiga rötter i österländska träblocktryck i Kina och Japan; i Europa utvecklades teknikerna under medeltiden och renässansen. Träsnitt blev vanligt under 1400-talet som illustration i böcker. Under 1500- och 1600-talen utvecklades gravyr- och etsningstekniker som gav större detalj och nyanser. Litografin uppfanns av Alois Senefelder omkring 1796 och är sedan dess en viktig metod för bilder och text. Under 1900-talet blev serigrafi särskilt inflytelserik i konstvärlden, inte minst genom konstnärer som använde upprepade färguttryck.

Den praktiska processen varierar mellan teknikerna. Vid relieftryck trycks färg från upphöjda ytor på matrisen; vid intaglio fylls skåror i en plåt med färg och överskott tas bort innan tryckning; litografi bygger på fettavstötande ytor där färg överförs från plattan till papper; serigrafi trycker färg genom ett tyg eller silke. En upplaga består av flera identiska exemplar, vilket gör tryckkonsten till en form av multiplesproduktion medan varje exemplar kan få små variationer.

Tryckkonsten har varit central för spridning av bilder och idéer inom konst, publikationer och kommersiell grafik, och fortsätter att utvecklas när traditionella tekniker kombineras med nya teknologier.