tilebaserade

Tilebaserade refererar till en metod där grafiska element och hela scener byggs upp av en grid av små bilder, så kallade tiles. Varje tile representerar en liten del av en yta, och en karta eller nivå består av en matris av tileindex som pekar på tiles i en tileset. Tekniken används främst i 2D-spel men förekommer också inom kartvisualisering och digitala karttjänster där stora ytor delas upp i hanterbara enheter.

En tileset är en samling av små grafikfiler som används som byggstenar för kartan, medan en tilemap är en tvådimensionell struktur som anger vilka tiles som används där. Ofta delas kartan upp i flera lager, till exempel bakgrundslager, kollisionslager och interaktionslager, vilket underlättar redigering och spelmekanik. Det finns olika tilingtyper, såsom ortogonal (rätvinklig grid), isometrisk (ger ett högre, 3D-liknande perspektiv) och hexagonal tiling (sexkantiga celler). Val av tiling påverkar hur grafik renderas och hur spelet upplevs.

Fördelar med tilebaserad arkitektur inkluderar minnes- och prestandaeffektivitet, enhetlig grafik och enkel kartredigering med specialiserade verktyg. Tiles återanvänds över flera kartor, vilket minskar grafikminne och förenklar designarbete. Begränsningar är bland annat repetitiv estetik, begränsad frihet i detaljer och ibland flödesbegränsningar i komplexa miljöer.

Användningsområden inkluderar klassiska retro- och mobilspel, samt strategispel och rollspel. Inom geografiska informationssystem och webbkartor används också tilebaserad teknik för att visa stora områden via uppdelade raster- eller vektortiler. Vanliga verktyg för att skapa tilebaserade kartor är program som Tiled och olika tileset-format som PNG tillsammans med JSON eller TMX.