tibiafibularelaterade

Tibiafibularelaterade tillstånd är medicinska tillstånd som påverkar tibia (skinnebenet) och fibula (vadbenet) i underbenet. Begreppet används särskilt när båda benen är inblandade eller när strukturer mellan tibia och fibula påverkas, exempelvis tibiofibulär syndesmosskada samt kombinerade frakturer av tibia och fibula.

Anatomi och funktion: Tibia är den viktbärande benen i underbenet och ligger medialt, medan fibula är tunnare och belägen lateralt. De hålls samman av membran interossea och bildar proximala och distala tibiofibulära leder. Samarbetet mellan benen är viktigt för knä- och fotledens stabilitet och för muskelfästen i vad och underben. Skador kan därför involvera flera strukturer samtidigt.

Vanliga tibiafibularelaterade skador: Tibiafrakturer kan uppstå i skaftet eller proximalt/distalt och är ofta förenade med fibulafrakturer. Tibiofibulär syndesmosskada orsakar ofta svår fotledsstabilitet. En särskild kombination är Maisonneuve-fraktur, där proximal fibula och distal tibiofibulär misalignment föreligger. Komplikationer såsom öppna frakturer, nonunion och malunion förekommer också.

Diagnostik och behandling: Diagnostik innefattar klinisk undersökning och bildgivning med röntgen; CT används vid komplexa frakturer och MRI vid misstanke om mjukdelsskada. Behandlingen beror på stabilitet: stabila frakturer kan ibland behandlas konservativt med immobilisering; instabila eller öppna frakturer kräver kirurgisk åtgärd. Vid tibiafrakturer är öppen reduktion och intern fixation (ORIF) vanligt, ofta med fibulafixering och eventuellt syndesmosfixering med skruvar. Extern fixator kan övervägas i svåra eller förorenade skador.

Prognos och rehabilitering: Läkningen tar vanligtvis flera månader och beror på frakturtyp och mjukdelsskada. Rehabilitering innefattar gradvis belastning, rörlighetsträning och stärkande övningar; full funktion återvinns ofta efter flera månader. Komplikationer kan inkludera nonunion, malrotation, infektion och långsiktig ledstelhet.