säsongsmigrationer

Säsongsmigrationer är regelbundna, oftast årliga rörelser av djurpopulationer mellan olika livsmiljöer som svar på årstidernas växlingar. Vanligtvis rör det sig om djur, särskilt fåglar, däggdjur och vissa marina arter, men människors arbetsoch bosättningsmönster kan också beskrivas som säsongsmigration i vissa sammanhang. Mål med migrationen är oftast att få tillgång till föda, bättre häckningsförhållanden eller övervintra i ett mildare klimat.

Mönster och karakteristika varierar. Långdistansflyttningar över kontinenter är vanliga bland fåglar, där arter flyttar från häckningsområden i kalla regioner till södra eller tropiska länder. Altitudinal migration förekommer i bergstrakter där individer flyttar uppåt till sommarens fuktiga och svala miljö eller nedåt under vintermånaderna när nederbörd och snötäcke förändras. Vissa arter rör sig inom relativt begränsade regioner men mellan olika typer av habitat, exempelvis från kustnära till inlandsvatten eller från skog till öppet bete.

Drivkrafterna inkluderar födotillgång, temperatur, vatten och snötäcke, samt reproduktion och överlevnadsstrategier. Individer navigerar ofta med kombinationer av navigationssignaler som solens position, stjärnhimlen, magnetfält och igenkänning av landskap och luktspår. Klimatförändringar kan påverka migrationsmönster genom att förskjuta zeitpunkt, rutt och tillgång till resurser.

Bevarandeperspektivet fokuserar på att skydda kritiska migreringsvägar och korridorer, samt internationellt samarbete och forskning för att förstå tidsmönster och populationernas storlek. Exempel på kända säsongsmigrationer är vildrenars sommar- och vinterområden i norra Europa och Nordamerika, fåglars vår- och höstflyttningar, och den stora wildebeest-migrationen i Serengeti-Maasai Mara.