sänggående
Sänggående är ett svenskt begrepp som används för att beteckna tillstånd där en person är sängliggande, det vill säga stadigvarande eller långvarig sängbundenhet på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Begreppet kan beskriva både ett tillfälligt återhämtningsskede efter operation eller skada och ett mer kroniskt tillstånd där personen inte kan resa sig ur sängen. Ordet består av säng ochgående, där gånde syftar på rörelse eller förmåga att vara i rörelse, i motsats till fullständig oförmåga att påverka sin egen vård.
Användning och kontext: Termen förekommer främst i medicinsk, historisk eller genealogisk litteratur samt i äldre vårdberättelser.
Vård och konsekvenser: Långvarigt sänggående ökar risk för komplikationer som trycksår, lunginflammation, muskelförtvining och nedsatt funktion
Historik och kultur: I äldre källor beskriver sänggående ofta sårbarhet hos äldre eller fattiga grupper, och