syntetblandningar

Syntetblandningar är blandningar där minst en av komponenterna är syntetisk och där blandningen ofta skapas genom mekanisk eller kemisk bearbetning i industriell skala. Blandningar av detta slag används för att kombinera egenskaper hos olika material och kan vara polymerer eller blandningar av polymerer med småmolekylära ämnen, lösningsmedel eller tillsatser. De kan vara fasta, flytande eller en kombination och förekommer inom flera industrisektorer, framför allt plast-, kemi- och materialindustrin.

Typerna av syntetblandningar inkluderar: polymerblandningar, där två eller flera polymerer blandas för att uppnå nya egenskaper som ökad slagseghet eller bättre processbarhet; lösningsbaserade blandningar, där polymerer eller andra ämnen löses i ett lösningsmedel och senare blir en solid genom avdunstning eller sprutning; och reaktiva blandningar, där komponenterna reagerar under blandningen och bildar nya föreningar eller korslänkningar.

Egenskaperna hos syntetblandningar styrs av miscibilitet och fasbildning. Om komponenterna inte är helt kompatibla kan man få två eller flera faser som påverkar mekaniska egenskaper och hållbarhet. För att förbättra homogenitet används compatibilizers och kontroll av fasgränser.

Tillverkningen sker vanligtvis genom melt blending (tillsats av polymerer i smält form och blandning via extrudering), lösningsblandning eller reaktiv/in situ polymerisation. Valet av metod påverkar homogenitet, avdunstning av lösningsmedel och energianvändning.

Användningsområden omfattar främst plastindustrin, där polymerblandningar som PC/ABS eller andra kombinationer skapar material med önskade balansegenskaper. De används även i beläggningar, lim och vissa läkemedels- eller kosmetikaprodukter där specifika löslighets- eller viskositetskrav behövs.

Säkerhet och miljöhantering kräver riskbedömning och tydlig märkning enligt gällande regler som REACH. Miljöpåverkan från syntetiska komponenter och deras avfall beaktas vid produktion och livscykelanalys.