synapsstrukturer

Synapsstrukturer är de biologiska enheter där kommunikation sker mellan neuroner eller mellan en neuron och en målcell. De flesta synapser är kemiska och förmedlar signaler via neurotransmittorer, men elektriska synapser—baserade på gap junctioner—finns också och möjliggör snabb, ofta bidirektionell överföring.

En kemisk synaps består vanligen av en presynaptisk terminal med vesiklar som innehåller neurotransmittorer, en synaptisk klyfta mellan de två cellmembranen och en postsynaptisk membran med receptorproteiner och en tjock postsynaptisk densitet. Natrium- och kalciumkanaler i den presynaptiska terminalen styr vesikelfusion via proteiner som SNARE, vilket frisätter neurotransmittorer i klyftan.

Elektriska synapser saknar vesiklar och bygger istället på gap junctioner som sammanfogar angränsande celler genom porer i membranen, vilket tillåter direkt elektrisk överföring av joner och små molekyler.

Synapser kan ligga på olika delar av neuronen: axodendritiska, axosomatiska och axoaxonala kopplingar. Många kemiska synapser kopplar till dendritiska spines, små utbuktningar vars form och antal kan förändras vid plasticitet. Gliala celler, särskilt astrocyter, omger och stödjer synapserna.

Under utvecklingen bildas nya synapser (synaptogenes) och gamla synapser kan elimineras eller omorganiseras (synaptisk pruning). Tät koppling mellan strukturella förändringar och funktionell plasticitet förklarar hur minne och inlärning kan uppkomma genom LTP och LTD.

Ett välkänt exempel på en kemisk synaps är neuromuskulär synapsen mellan motorneuron och skelettmuskulatur, där acetylkolin fungerar som neurotransmittor.