stængel

Stängel är den del av en växt som utgör den uppresta axeln mellan rötter och blad, knoppar, blommor och frukter. Den fungerar som stöd för växtens struktur och som ledningsväv för vatten, mineraler och organiska ämnen mellan rötter och fotosyntetiserande delar. Stängeln består vanligtvis av epidermis, grundvävnad och ledningsvävnad (xylem och floem) samt, i vedartade växter, kambium som möjliggör sekundär tillväxt.

Tillväxten sker i första hand från apikalmeristemet i toppen av stängeln, vilket ger primär tillväxt och ökar höjden. Hos vedartade växter uppkommer sekundär tillväxt genom kambium, vilket gör att stänglar växer i omfång och bildar årsringar. Stänglar kan vara gröna och fullständigt eller delvis fotosyntetiska, men i många växter är de grövre och används mest för transport och stöd.

Form och morfologi varierar mycket. Stänglar kan vara upprättstående, klängande eller krypande. De kan vara enkla eller grenar sig flitigt, och leafställen förs vid knutar där knoppar eller blad fäster. Vissa stänglar är modifierade för särskilda funktioner, till exempel stoloner som växer ut från moderplantan för att sprida växten eller rhizomer som ligger under markytan. Vissa arter lagrar näring i stänglar, och i vissa ekosystem är stänglar viktig habitat och födokälla.

I botanisk jämförelse används ofta termen stängel för den över jordiska axeln hos växter, medan stamen eller stam vanligtvis refererar till lite andra strukturer i specifika växtgrupper. Stänglarna tillhör både herbacea och träväxter och är centrala för植物ens transport, stödfunktion och livscykel.