stängeln

Stängeln, i växtlokal terminologi ofta kallad skott eller stam, är den upprätt eller lutande del av en växt som förbinder rötter med blad och blommor. Den fungerar som växtens huvudaxel och ger stöd så att blad kan exponeras för ljus samt att blommor kan placeras för pollinering. Stängeln fungerar också som en transportkälla för vatten, mineraler och näringsämnen från rötterna till övriga växtdelar och däremellan för socker och andra ämnen som bildas i bladen.

Struktur och vävnader består stängeln av varierande lager av hudvävnad, stödjevävnad och ledningsvävnad. Hudvävnaden skyddar mot uttorkning och skador, medan ledningsvävnaden som ofta består av xylem och floem överför vatten och mineraler uppåt samt socker och andra organiska ämnen nedåt eller till växtdelar som behöver näring. I gröna stänglar kan fotosyntesen också ske, eftersom klorofyll gör ståndare och balkar gröna och producera kolhydrater som behövs för tillväxten.

Typiskt finns det olika former av stänglar: tunna och mjuka skott hos örter, eller tjocka, vedartade stammar hos buskar och träd. Stänglar kan vara upprätt, krypande eller slingrande och kan visa olika mönster i bladplacering. De kan också genomgå sekundär tillväxt i träiga växter, vilket ger ökad tjocklek och stadga.

Sammanfattningsvis är stängeln växtens stödjande och transporterande kärna, som möjliggör ljusfångst, näringstransport och, i många fall, påverkan på växtens form och livscykel.