strömkälla

En strömkälla är en enhet eller konstruktion som levererar elektrisk ström till en belastning. Begreppet används både i vardagligt tal och inom elektronikteknik. Inom tekniken avser termen oftast en anordning som försöker hålla en konstant ström genom belastningen inom ett visst spänningsområde. En ideal strömkälla levererar exakt konstant ström oavsett belastning; verkliga strömkällor har begränsad kompliancespänning och en inre resistans som gör att strömmen ändras när belastningen förändras.

Praktiska strömkällor kan byggas som analoga (linjära) eller switchade kretsar. En analog konstantströmkälla reglerar strömmen med en op-amp och transistor och mäter den genom en shuntresistor för att justera utgången. Switchade konstantströmkällor (SMPS) används ofta i moderna instrument och erbjuder hög verkningsgrad. I många tillämpningar används en spänningskälla tillsammans med en strömreglerare eller en I–V-konverterare för att uppnå konstant ström.

Viktiga egenskaper hos en strömkälla är utgångsström vid givna förhållanden, utgångsimpedans (högt är önskvärt för en bra konstantströmsprestanda), kompliancespänning, belastningsreglering, spänningsrippel, regleringens hastighet, samt effektivitet och termisk beteende. En ideal strömkälla har oändlig utgångsimpedans och obegränsad kompliancespänning; verkliga källor uppvisar begränsningar som varierar med temperatur och åldrande.

Användningar av strömkällor finns inom LED-driver, laboratorie- och testutrustning, batteriladdning, telekommunikation och olika mät- och kontrollsystem. De utgör en grundläggande byggsten i både forskning och industriell elektronik.