spjälkningen

Spjälkning är processen där komplexa molekyler bryts ner till enklare enheter. Denna uppdelning sker vanligtvis genom hydrolys, där vatten används för att klyva kovalenta bindningar. Spjälkning kan beskrivas både som biologisk nedbrytning i levande organismer och som generellt kemisk/biokemisk brytning av föreningar. De enklare byggstenarna blir sedan tillgängliga för metabolisk användning, lagring eller energiproduktion.

Inom människokroppen pågår spjälkningen i flera steg. Den börjar i munnen med mekanisk tuggning och salivets amylas, som bryter ned kolhydrater. I magsäcken arbetar saltsyra och pepsin med proteiner, medan fettämnen inte annars spjälkas mycket. I tunntarmen fullbordas nedbrytningen med hjälp av pankreasens enzymer (amylas, proteaser och lipaser) och intestinala enzymer. Gallan emulsifierar fett, vilket underlättar lipasverksamheten. De resulterande monomererna—sockerarter, fria aminosyror och fettsyror med glycerol—absorberas av tarmens slemhinneepitel och leds vidare till blodbanan eller lymfsystemet. Hormoner som gastrin, sekretin och kolecystokinin reglerar utsöndringar och tarmrörelser.

I kemin syftar spjälkning på hydrolysreaktioner där molekyler klyvs i närvaro av vatten, ofta katalyserade av enzymer, syror eller baser. Inom biokemi är spjälkning central för metabolismen och sammanlänkningen mellan näringsupptag, energiutvinning och biosyntes.