specialtjänster

Specialtjänster är ett svenskt begrepp som beskriver tjänster eller funktioner som tillhandahålls av statliga myndigheter eller av privata aktörer under särskilda befogenheter när kompetens, utrustning eller sekretess krävs. Begreppet används oftast i sammanhang som rör nationell säkerhet, brottsbekämpning eller hantering av kritiska händelser och omfattar arbete som inte faller inom normal räckvidd för vanliga offentliga tjänster.

Exempel på specialtjänster kan vara underrättelse- och säkerhetstjänster, särskilda försvars- och polisiära beredskapstjänster samt expertis inom områden som cyberförsvar, avancerad dataanalys eller katastrofberedskap. Verksamheten kan involvera metoder och insatser som kräver juridiskt mandat, sekretess eller särskild utbildning och utrustning. Inom området används ofta bemanning och tekniska resurser som går utöver vad som normalt tillhandahålls inom offentliga tjänster.

Påverkan av sekretess och kontroll: Eftersom specialtjänster ofta rör känslig information och åtgärder med betydande konsekvenser regleras deras användning av lagstiftning om sekretess, övervakning och offentlig upphandling samt av tillsynsorgan och riksdagens kontroller. Balansen mellan behovet av effektiva åtgärder och skydd av privatliv och demokratiska rättigheter är en central fråga, särskilt i frågor om nationell säkerhet och skydd av utsatta personer.

I vid bemärkelse används termen också för privata aktörer som tillhandahåller specialiserad expertis till offentliga kunder under strikt reglerade villkor.