sociometerelmélet

Sociometerteorin är en teori inom socialpsykologi som hävdar att självkänsla fungerar som en intern monitor för social tillhörighet och relationellt värde. Teorin, huvudsakligen utvecklad av Mark R. Leary och kollegor i slutet av 1990-talet, föreslår att människans självuppfattning främst speglar hur väl man uppfattas som accepterad av andra och hur värdefull man är inom sina sociala relationer, snarare än enbart som reflektion av individuella förmågor eller generella självvärden.

En central idé är att relationellt värde – hur mycket andra vill ha dig i gruppen eller nära sig – fungerar som en sårbarhetssignal. När relationellt värde uppfattas som högt är självkänslan hög; när det upplevs som lågt eller hotat sjunker självkänslan. Lågt självkänsla fungerar som en varningssignal som motiverar beteenden för att återvinna socialt stöd och tillhörighet, till exempel ökad sökande av acceptans eller anpassning till gruppnormer.

Empiriska studier stöder idén att social exkludering sänker självkänslan och ökar motivationen att återställa relationer. Exempelvis experiment med ostrakism (så kallat Cyberball) visar att uteslutning tenderar att minska självkänslan och främja beteenden som syftar till att öka anknytningen.

Teorin har mött kritik och vidareutvecklats. Vissa forskare menar att självkänslan också påverkas av icke-sociala faktorer och att självbilden kan vara mer stabil än teorin antyder. Andra har ifrågasatt hur starkt självkänslan följer av socialt behovsrelaterade signaler och hur kulturer med olika normer kring gemenskap påverkar mekanismerna.