sociolekten

En sociolekt är en språkvariant som är kopplad till en specifik social grupp inom en språkgemenskap. Den geografiska placeringen spelar ofta mindre roll än gruppens sociala egenskaper såsom klass, ålder, kön, yrke eller etnisk tillhörighet. Socioleken utgör en delmängd av ett lands dialekter men är främst definierad av social kontext, och en och samma talare kan använda olika sociolekter i olika situationer.

Funktion och kännetecken: Sociolekter blir märkbara i uttal, ordval, grammatiska val och stilnivåer. De kan innefatta slangspråk, fackord eller särskilda uttryck som signalerar tillhörighet eller avstånd. De visar ofta att talaren tillhör en viss grupp, har en viss utbildningsnivå eller ålder, och de kan fungera som socialt verktyg för att skapa samhörighet inom gruppen och distansering mot andra grupper.

Orsaker och utveckling: De uppstår genom social stratifiering, social interaktion och språklig kontakt. Ny teknologi, medier, migration och utbildning påverkar vilka varianter som används. Sociolekter studeras inom sociolingvistikens variationistiska tradition, där man undersöker hur olika variabler korrelerar med sociala faktorer som klass, kön och ålder.

Relationer till andra begrepp: En sociolekt skiljer sig från en geografiskt baserad dialekt – den beskriver inte främst var talaren kommer ifrån, utan vilka sociala koder den tillhör. Den skiljer sig även från idiolekt (talarnas individuella sätt att tala) och från etnolekt (språkbruk kopplat till etnicitet).

Betydelse: Studiet av sociolekter belyser hur språk används för identitet, makt och sammanhållning i samhället. För utbildning och kommunikation kan förståelse för sociolekter öka medvetenheten om språkpolitik och inkludering. Socioleken är dynamisk och förändras över tid i takt med sociala förändringar.