språkvariant

En språkvariant är en form av ett språk som används av olika talare eller i olika sammanhang och som skiljer sig från andra former av samma språk. Variationen kan involvera uttal, ordval, grammatik och stavning, och uppkommer ofta genom en kombination av geografiska, sociala och temporala faktorer.

Vanliga typer av språkvarianter är dialekter (geografiskt baserade), sociolekter (socialt baserade, till exempel av utbildning, yrke eller ålder) och register (språkanvändning beroende på formell eller informell kontext). Enskilda talare har också sin egen idiolekt, en unik variant baserad på deras personliga språkvanor.

Språkvarianter kan uppträda både i tal och skrift. I formella sammanhang används ofta en standardvariant eller ett officiellt skriftspråk, medan informella situationer ofta präglas av lokala eller informella varianter. Variation kan också uppvisa attityder och social identitet, där vissa varianter uppfattas som mer prestige eller tillhörighet, medan andra uppfattas som mindre formella.

Variationell lingvistik studerar hur språket varierar över tid och mellan grupper, varför vissa varianter uppstår och sprids, samt hur talare uppfattar och hanterar olika varianter i kommunikation. Förståelsen av språkvarianter bidrar till språkvård, utbildning och kommunikation över olika talarsgrupper.