slipriktningarna

Slipriktningar avser de riktningar i vilka bergmaterial har glidit längs en sprick- eller faultyta under deformation. Begreppet används främst inom geologi och seismologi för att beskriva rörelsen mellan två block i förhållande till varandra.

I geologisk kontext specificeras slipriktningen av slipvektorn, som pekar i den riktning som glidningen huvudsakligen inträffat, medan sprickytans planering ger information om strike och dip. Slip sense kan vara dextral (höger-lateral) eller sinistral (vänster-lateral); det finns även dip-slip där rörelsen sker uppför eller nedför sprickans dip, som normal respektive reverse faulting.

Fältmässig rekonstruktion av slipriktningar görs genom att studera slickensides och andra glidindikationer som glidlinjer samt drag i sprickans omgivning. Genom att kombinera sprickytans plan med slipriktningen kan geologer dra slutsatser om tidigare spänningsfält och tektoniska rörelser.

Betydelse: Slipriktningar är viktiga för att förstå tektonik, plattrörelser och seismisk historia i ett område. De används också inom geoteknik och teknik för att analysera jordrörelser och faulting i berggrund.

Användning i andra sammanhang: Inom teknik och mekanik beskriver slipriktningar hur ytor i kontakt rör sig mot varandra under friktion, ofta i samband med stick-slipfenomen.