skyddsutrustningarförordningen

Skyddsutrustningsförordningen, formellt EU-regelverket Reg. (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning, reglerar hur skyddsutrustning får tillverkas, marknadsföras och användas inom Europeiska unionen. Denna förordning omfattar all personlig skyddsutrustning som är avsedd att skydda användaren mot hälso- eller säkerhetsrisker som uppstår i arbete eller vardag, till exempel hjälmar, skyddsglasögon, hörselskydd, handskar och skyddskläder. Den gäller även utrustning som importeras till EU och säljs inom unionen.

Syftet är att fastställa väsentliga hälso- och säkerhetskrav (EHSR), säkerställa att produkten har nödvändig teknisk dokumentation och ett CE-märke samt att ett EU-följesedelseuttalande avges. Kraven omfattar bland annat riskbedömning, korrekt märkning, tydliga bruksanvisningar och information om användningens begränsningar samt efterlevnad av relevanta harmoniserade standarder.

Genomförande och överensstämmelse innebär olika bedömningsvägar beroende på hur hög risk produkten motsvarar. PPE delas in i kategorierna I, II och III, där kategori III innefattar produkter med hög risk och oftast kräver bedömning av ett anmält organ samt övervakning av tillverkningen; enklare PPE i kategori I kan godkännas genom intern produktion och egenkontroll.

Producenter bär huvudansvaret för överensstämmelse, att upprätthålla teknisk dokumentation, märka produkten med CE och utfärda en överensstämmelseförklaring. Importörer och distributörer måste säkerställa att CE-märkta produkter uppfyller kraven, och att varor som inte uppfyller kraven inte marknadsförs.

Övervakning och efterlevnad hanteras av medlemsstaternas marknadsövervakningsmyndigheter. Förordningen upphäver tidigare direktiv 89/686/EEC. I Sverige ansvarar Arbetsmiljöverket för tillsyn och efterlevnad.