skelettmuskel

En skelettmuskel är en muskelvävnad som fäster vid skelettet och möjliggör viljemässiga rörelser. Den består av långa cylindriska muskelfibrer som ligger i buntar och omges av bindväv. Inom varje fiber finns endomysium, buntarna bildar fasciklar som omges av perimysium, och hela muskeln omsluts av epimysium. Skelettmuskler kopplas till skelettet via senor och innerveras av somatiska nerver som bildar motorenheter.

Skelettmuskulaturens funktionella enhet är sarkomeren, där aktin- och myosinfilament glider i förhållande till varandra under kontraktion. Kontraktionen styrs av Ca2+-frisättning från det sarkoplasmatiska retikulum när en aktionspotential når muskeln via T-tubuli. Tropomyosinblockeringen av aktinbindningsställena flyttas vid närvaro av Ca2+-bundet troponin, vilket möjliggör korsbryggor och kraftöverföring. ATP krävs både för att bryta korsbryggor och för att återuppta Ca2+-lagring i SR.

Fiberinnehåll i skelettmuskler varierar. Typ I-fibrer är långsamma, oxidativa och uthålliga; typ II-fibrer är snabba och delas hos människor vanligtvis i IIa och IIx, med högre kraft men snabbare uttröttning. Energi tillhandahålls primärt genom aerob metabol ism och anaerob glykolys, lagrad som ATP och kreatinfosfat.

Regeneration sker huvudsakligen via satellitceller som kan bilda nya myoblastceller och förena sig med skadade fibrer. Utveckling av skelettmuskler innefattar myogenes från myoblastförstadier till mogna myofibrer.

Skelettmusklernas funktion är avgörande för kroppshållning, rörelse och värmeproduktion. Vanliga tillstånd inkluderar muskelskada, muskeldystrofi, myopatier och atrofi vid inaktivitet eller åldrande.