självsvård

Självsvård är ett brett begrepp som beskriver de aktiviteter och val en person gör för att bevara eller förbättra sin hälsa och välbefinnande. Det innefattar förebyggande åtgärder, hantering av symptom samt strategier för att klara vardagen när man har hälsa eller livsbegränsningar. Självsvård är vanligtvis informellt och används i samspel med vårdgivare; den utgör ofta en komplettering till professionell vård snarare än en ersättning.

Självsvård kan delas in i olika domäner: fysiskt, psykiskt/mentalt och socialt samt praktiskt/ekonomiskt. Fysisk självsvård inkluderar tillräcklig sömn, näringsrik kost, regelbunden fysisk aktivitet, god hygien och följsamhet vid medicinering. Psykiskt och emotionellt självsvård omfattar stresshantering, copingstrategier och att söka stöd i nätverk av vänner och familj. Social självsvård fokuserar på gränser, återhämtning i relationer och meningsfulla sammanhang. Praktisk självsvård innebär hantering av vardagsförhållanden som ekonomi, boende, tillgång till vård och att följa behandlingsplaner samt övervaka symptom.

Utmaningar och nytta: självsvård påverkas av individuella förutsättningar och kulturella normer, och tillgång till resurser kan skapa skillnader i möjligheter att utöva självsvård. Inom hälso- och sjukvård ses självsvård ofta som en del av patientinflytande och kronisk sjukdomsmanagement. Det är viktigt att uppmärksamma att självsvård inte ska ersätta professionell vård när den behövs; vid allvarliga eller ihållande symptom, psykisk ohälsa eller risk för skada bör kontakt tas med vårdgivare. Självsvård uppmuntras som ett sätt att förbättra livskvalitet, öka resilience och minska belastningen på vårdsystemet när den görs på ett säkert och anpassat sätt.