självkontroll

Självkontroll, eller självreglering, är förmågan att reglera impulser, känslor och beteenden för att uppnå långsiktiga mål. Den innefattar förmågor som uppmärksamhet, arbetsminne och inhibering av impulsiva respons samt planering och uthållighet i vardagliga uppgifter.

Forskningen beskriver flera mekanismer bakom självkontroll. En vanlig modell ser självkontroll som ett styrsystem som hjälper individen att hålla fokus på mål trots frestelser. Historiskt har teorier om ego depletion föreslagit att självkontroll är en begränsad resurs som kan uttömmas, men senare studier har visat blandade resultat och diskuterar hur stark effekten är och när den uppträder.

Neurobiologiskt är självkontroll starkt kopplad till frontala nätverk, särskilt prefrontala cortex och anteriort cingulate cortex, samt frontostriata kopplingar. Dessa områden stödjer inhibition, arbetsminne, planering och konfliktlösning när målet kräver att motstå impulsiva handlingar.

Utvecklingen av självkontroll pågår från barndomen och fortsätter in i ung vuxen ålder. Den påverkas av föräldrastil, miljö, utbildning och socioekonomiska förutsättningar samt hur ofta uppmärksamhet och distraktioner prioriteras i vardagen.

Mätning av självkontroll används i forskning och klinik. Det finns självskattningsskala och beteendeuppgifter som fördröjningsuppgifter eller go/no-go-tester. Resultaten sammanvägs oftast med beteende, prestation och livsstilsmått, men mätningens nyanser kräver ofta flera metoder.

Användningar och interventioner syftar till att stärka självkontroll genom målformulering, implementeringsplaner, miljödesign som minskar frestelser och vana- och rutinbyggande. Feedback och träning i planering kan hjälpa individer att uppnå hälsorelaterade och akademiska mål utan att överväldigas av omedelbara belöningar.