självförståelse

Självförståelse är förmågan att förstå och tolka sina egna tankar, känslor, motiv och värderingar samt sin identitet. Den innefattar insikter om styrkor och svagheter, drivkrafter och hur dessa formar beteende och beslut. Begreppet används inom psykologi, pedagogik och personlig utveckling och skiljs ofta från självmedvetenhet – medvetenhet om att man tänker och känner – samt från självreflektion.

Inom psykologin betraktas självförståelse ofta som en del av självkunskap eller självkoncept, där samverkan mellan tankar, känslor och identitet står i centrum. Den filosofiska traditionen rör sig kring hur ett liv blir meningsfullt när man kan beskriva och förstå sig själv över tid.

Dimensioner av självförståelse inkluderar kognitiv självförståelse (vad man vet om sig själv), affektiv självförståelse (hur man upplever sina känslor) och identitetsmässig självförståelse (vem man uppfattar sig som). En sammanhängande självförståelse innebär att erfarenheter integreras i en berättelse om sig själv och att värderingar och mål kan styra handlingar.

Främjande av självförståelse sker genom reflektion, journaling, samtal med andra, feedback, terapi och ibland mindfulness eller narrativt arbete. Utmaningar inkluderar kognitiva biaser, försvar, socialt och kulturellt kontext och risker att självförståelsen blir statisk eller idealiserad.

Betydelse och kritisk syn: god självförståelse bidrar till bättre beslutsfattande, anpassning och psykiskt välbefinnande. Den är dock svår att mäta och tolka, påverkas av kulturella normer och kan leda till överreflektion om den överdrivs. Den distinktionen mellan självförståelse och självkänsla är viktig.

Se även: självreflektion, självmedvetenhet, självbild.