situationsmodifiering

Situationsmodifiering är en form av känslo- och beteendereglering där en person aktivt förändrar yttre eller inre aspekter av en situation för att påverka dess emotionella effekt. Begreppet används ofta inom psykologi och beskrivs som en del av James Gross processmodell för känsloreglering, där det placeras tidigt i regleringskedjan tillsammans med val av situation.

Vanliga former av situationsmodifiering inkluderar att avlägsna sig från en stressande miljö, ändra fysisk omgivning (till exempel sitta i ett annat rum), ändra sociala interaktioner (avbryta en konflikt eller söka stöd) eller strukturera uppgifter för att minska press. Strategin kan kombineras med andra regleringssätt som uppmärksamhetsstyrning eller kognitiv omtolkning.

Tillämpningar finns i klinisk behandling, arbetsliv och utbildning, där situationsmodifiering används för att förebygga överväldigande känsloreaktioner och förbättra funktionsförmåga. Fördelar är att den ofta ger snabba och konkreta effekter och kan vara lätt att implementera. Begränsningar är att den inte alltid är möjlig eller hållbar, och överanvändning kan leda till undvikande och oförmåga att lära sig hantera svåra känslor.

Forskning visar att situationsmodifiering kan vara effektiv i kombination med andra strategier, men framgång beror på kontext, individens förmåga att bedöma situationen och långsiktiga mål. Etiska överväganden handlar om när och hur situationer bör förändras utan att underminera ansvar eller relationer.