sedimentavsättning

Sedimentavsättning är processen därmaterial som transporteras av vatten, vind eller is avsätts och bildar sedimentlager. Avsättningen uppstår när transportenergin minskar och bärare tingaskapaciteten lämnar sediment bakom sig, vilket leder till bildandet av nya jord- eller berglager över tid. Denna process är central i sedimentologi och leder till bildandet av olika typer av sedimentära bergarter genom kompaktion och lithifiering.

De viktigaste mekanismerna bakom sedimentavsättning är gravitation, partikelstorlek och densitet samt fluidens egenskaper och flödesregim. Större och tyngre partiklar, som grus och sand, sätter sig snabbare än små silt- och lerpartiklar. Små partiklar håller sig ofta i suspension längre och kan kräva flocculation (elektrostatisk attraktion eller kemisk bindning) för att påskynda avsättningen. I strömmar bestäms depositionen av strömningshastighet och turbulens; när energin minskar ökar sedimentationsfaren och lager bildas. Vatten kan även orsaka kemisk utfällning eller biologisk avsättning (biokemisk sedimentation) där vissa mineraler eller organiska material bildas utan mekanisk transport.

Olika miljöer ger upphov till karakteristiska avlagringar. Fluviala (flod), lacustrina (sjö) och marinha (hav) miljöer producerar oftast klastiska sediment som sandstenar och skiffer; delta- och kustmiljöer bygger komplexa lager av sand, silt och siltfällor; aeoliska (vindburen) ökar som delade sandavlagringar. Inom turbiditer och andra djupvattenmiljöer kan avsatt material bilda laminer eller korsbäddar. Sedimentation spelar en viktig roll i jord- och vattenresurshushållning, petroleumgeologi och dateringsmetoder inom geovetenskap.