sammanblandningen

Sammanblandningen är ett begrepp som används inom kemi, fysik och materialvetenskap för att beskriva en process eller ett tillstånd där två eller flera komponenter blandas och bildar ett system där komponenterna behåller sin identitet utan att nödvändigtvis genomgå en kemisk reaktion. Blandningar kan vara homogena eller heterogena. I en homogen blandning har komponenterna en uniform sammansättning genom hela materialet, medan en heterogen blandning innehåller olika faser eller gränser mellan komponenter som kan urskiljas visuellt eller vid undersökningar.

Exempel på sammanblandningar inkluderar lösningar som natriumklorid i vatten (homogen), luft (gasblandning, homogen), mjölkbaserade dispersionssystem (kolloid) och suspensioner som lera i vatten (heterogen). Emulsioner som olja i vatten är exempel på blandningar av immiscible vätskor där ett emulgeringsmedel eller stabliserare ofta används. Även blandningar av gaser, metallsystem och olika legeringar räknas till sammanblandningar.

Hur blandningen uppstår beror på mekanisk omrörning eller naturliga diffusionsprocesser samt på egenskaper som temperatur, viskositet, densitet och interfacialarea mellan faserna. Blandning kan drivas av konvektion och diffusion; hastigheten av blandningen påverkas av omrörningens intensitet, partikelstorlek och kemiska/fysikaliska krafter mellan komponenterna.

Användningar av sammanblandningar finns i livsmedelsindustri, läkemedelsformulering, kemisk produktion, miljöteknik och materialvetenskap. Viktiga kopplingar finns till separationstekniker, fasdiagram och begrepp som löslighet, mättnad och fasgränser. Sammanblandningen särskiljs ofta från kemiska reaktioner eftersom komponenterna i en blandning vanligtvis inte omvandlas till nya ämnen.