saltängar

Saltängar är kustnära våtmarker som regelbundet översvämmas av havsvatten eller bräckt vatten. De kännetecknas av salt- och saltholdiga jordar, hög syrehalt i vattnet nära ytan och en tydlig zonbildning av växtsamhällen som följer tidvattnets frekvens och salinitet.

De uppstår i skyddade kustmiljöer som estuarier, laguner och slingrande vikar där sediment avsätts och tidvatten påverkar marken kontinuerligt. Arter och jordens struktur anpassas till periodiska översvämningar och tillväxthastigheten varierar med salthalten, vattendelning och näringstillgång.

Vegetationen består av halofyter, alltså salt-toleranta växter. Vanliga arter är Salicornia europaea, Suaeda maritima, Puccinellia maritima och Atriplex spp., samt Spartina-arter som ofta dominerar i lägre, mer salint berörda zoner. Längs med högre höjder förekommer växter som är mindre salttoleranta. Området hyser ett rikt liv av invertebrater, smådjur och fåglar; vadare, måsar och änder använder saltängarna som födoval och rastplats, medan fisk- och kräftdjur nyttjar grunda kanaler och dammar.

Ecosystemtjänsterna är betydande: de fungerar som naturliga koldioxidlager, hjälper till att filtrera näringsämnen, skyddar kusterna mot erosion och erbjuder livsmiljöer för ett brett spektrum av arter. Bevarandeinsatser fokuserar på att återställa tidvattenutbytet, tillföra sediment och återinföra inhemska växtarter samt att motverka övertäckning och föroreningar. Saltängar hotas av dikning, landutnyttjande, föroreningar och klimatförändringar som höjer havsnivån.