ryggkanalen

Ryggkanalen, eller spinalkanalen, är den hålighet i ryggraden som skyddar ryggmärgen och nervrötterna. Den sträcker sig från foramen magnum i skallbasen ned till sacralnivå och bildas av de sammanfogade kotkanalerna. Inom kanalen löper ryggmärgen hos yngre individer och cervikalt/lumbalt olika delar av nervrötterna samt de tre hjärnhinnorna och cerebrospinalvätskan (CSF). Ryggmärgens nedre begränsning ligger vanligtvis vid L1–L2 hos vuxna; nedanför detta bildas hästsvansen (cauda equina), en bunt nervrötter som löper mot sina utträdesnivåer.

Anatomi: Väggarna i ryggkanalen bildas av framför allt kotkropparna och intervertebrala diskar ventralt samt vertebrala bågar och ligament dorsalt. Meningarna – dura mater, arachnoidea och pia mater – omsluter ryggmärgen och rötterna. CSF cirkulerar i subaraknoidalrummet mellan arachnoidea och pia mater och fungerar som skydd och näringsbarriär.

Funktion: Ryggkanalen skyddar och innehåller ryggmärgen och nervrötterna samt CSF, vilket ger stötdämpning och näring. Den kontrollerar också tillgången till signaler som styr rörelse och sensorik i kroppen via de ingående nervrötterna.

Klinsik betydelse: Förträngningar i kanalen kallas ryggkanalstenos och kan orsakas av degenerativa förändringar, diskbråck, ligamentförkalkningar, tumörer eller infektioner. Symtom inkluderar ryggvärk, nedsatt känsel eller svaghet i extremiteter och gångsvårigheter. Diagnostik främst med MRI; CT med myelografi används vid MRI-kontraindikationer. Behandling varierar från konservativ smärtlindring och fysioterapi till kirurgisk decompressing (t.ex. laminektomi eller laminoplastik) i utvalda fall.

Utveckling och variation: Kanalen varierar i diameter längs dess längd och ryggmärgen slutar i lumbosacral region hos vuxna; cauda equina består av nervrötter som löper genom kanalen till sina utsprång.