cerebrospinalvätskan

Cerebrospinalvätska (CSF) är en klar, färglös vätska som omger hjärnan och ryggmärgen. Den bildas främst i choroidea plexus i de laterala ventriklarna och cirkulerar genom ventrikelsystemet och subarachnoidalrummet innan den absorberas igen. CSF fungerar som stötdämpare, ger hjärnan flytkraft, upprätthåller en stabil kemisk miljö samt avlägsnar metaboliska avfallsprodukter.

Totalt bildas ungefär 500 milliliter CSF per dygn och den vuxnas totala volym är cirka 125–150 milliliter. Vätskan färdas från ventriklarna ned i spinalkanalen och tillbaka till blodet via arachnoidea granulationer som tömmer i durala venösa sinusar. Den genomgår kontinuerlig nyproduktion, ungefär var fjärde till femte timme, vilket ger konstant omsättning.

Sammansättningen är nästintill proteinfattig jämfört med plasma och innehåller få celler under normala omständigheter. Glukoshalten följer vanligtvis plasmakoncentrationen i ett relativt konstant förhållande, och laktat ligger normalt inom ett litet intervall. Denna sammansättning gör CSF lämplig för att stödja hjärnans metabolism, upprätthålla jonbalans och avlägsna avfallsprodukter.

Klinisk betydelse: lumbalpunktion används för att samla in CSF vid misstänkt meningit, subaraknoidal blödning eller andra neurologiska tillstånd. Analysen omfattar cellantal och differentialräkning, proteinsinnehåll, glukos, mikrobiologisk diagnostik och ofta PCR. Öppningstrycket kan mätas för att bedöma intrakraniellt tryck. Förståelse av CSF-flöde och sammansättning är viktig vid diagnostik av hydrocefalus och andra störningar.