spinalkanalen

Spinalkanalen, eller ryggmärgskanalen, är den centrala hålighet som löper längs ryggraden och bildas av kotkanalerna. Den sträcker sig från foramen magnum i skallbasen till den sakrala regionen och fungerar som skydd för centrala nervsystemet. Innehållet består av ryggmärgen (medulla spinalis) i övre delen, samt cauda equina i nedre delen, och av meningarna dura mater, aracnoidea och pia mater samt cerebrospinalvätska (CSF) i subarachnoidalutrymmet. Dural säck omger ryggmärgen ned till ungefär S2 hos vuxna. Ryggmärgen slutar vanligtvis vid L1–L2; nedanför finns cauda equina, en bunt nervrötter som löper i subarachnoidalutrymmet innan de når sina utgångar genom intervertebrala foramen.

Funktion: ge skydd och näringsämnen åt det centrala nervsystemet inom kanalen samt möjliggöra nervtrådarnas väg till och från hjärnan. CSF i subarachnoidalutrymmet fungerar som stötdämpare och fungerar som medium för ämnesutbyte mellan centrala nervsystemet och blodet.

Patologi: Spinalkanalstenos är en förminskning av kanalen som kan bero på åldersrelaterade degenerativa förändringar, kongenita missbildningar, trauma eller tumörer. Symtomen varierar med nivå men kan inkludera rygg- och bensmärta, neurogen gångstörning och i svåra fall myelopati. Utredning görs främst med magnetresonanstomografi (MRI); datortomografi (CT) används för att bedöma benstrukturer.

Behandling: konservativ vård vid lindriga symtom (smärtstillande, fysioterapi); vid tydlig kompression eller neurologiska tecken kan kirurgisk decompression övervägas, ofta genom laminektomi eller laminoplastik.