hjärnhinnorna

Hjärnhinnorna, eller meninges, är tre hinnor som skyddar centrala nervsystemet: dura mater (den hårda hjärnhinnan), arachnoidea (spindelhinnan) och pia mater (den mjuka hjärnhinnan). Dura mater ligger närmast skallbenet i kraniet och bildar ibland djupa veck eller durala skiljelinjer som separerar olika delar av hjärnan, till exempel falx cerebri och tentorium cerebelli. Under dura finns subduralutrymmet mellan dura och arachnoidea. Arachnoidea är en tunn och avaskulär hinna; under den finns subarachnoidalutrymmet som fylls av cerebrospinalvätska (CSF) och av ett nätverk av trabekler som förbinder arachnoidea med pia. Pia mater följer noggrant hjärnans yta och följer varje vindling samt följer blodkärl in i vävnaden.

Funktioner: hjärnhinnorna skyddar centrala nervsystemet och ger mekaniskt stöd. CSF i subarachnoidalutrymmet ger dämpning och näring samt fungerar som ett avfalls- och transportsystem. CSF produceras huvudsakligen av choroideplexus i ventriklarna och återvinns till blodet genom arachnoideavill och vensinus.

Inervation och blodförsörjning: hjärnhinnorna försörjs av meningeala artärer och är sensoriskt smärtkänsliga, främst via trigeminusnerven.

Klinik: inflammation i hjärnhinnorna kallas meningit och kan orsakas av bakterier eller virus; vanliga symptom är feber, huvudvärk och nackstelhet. Diagnos ställs ofta med lumbalpunktion och analys av CSF. Andra tillstånd inkluderar epidurala och subdurala hematom samt meningiom, en tumör som uppstår från arachnoidala celler.