skallbenet

Skallbenet är den samlade benstrukturen som utgör kraniet hos människor. Hos vuxna består kraniet av 22 ben, uppdelade i två huvudgrupper: neurocranium och viscerocranium. Neurocranium består av åtta ben som skyddar hjärnan, medan viscerocranium består av fjorton ben som formar ansiktet och delar av näshålan och munhålan.

Neurocranium består av frontalbenet, parietalbenen (två), os temporale (två), occipitallbenet, sphenoidale (sphenoidbenet) och etmoidale (etmoidbenet). Viscerocranium består av nasalbenen, överkäkbenen (maxillerna), os zygomaticum (käkbenet), mandibeln (mandibula), palatinabenen, concha nasalis inferior, lacrimala benen och vomer. Sutur mellan benen fungerar som leder och möjliggör tillväxt under barndomen; i spädbarn finns fontaneller, mjuka områden där benen inte yet är helt sammanfogade.

Funktionerna hos skallbenet är primärt att skydda hjärnan och sensoriska organ, ge stöd åt ansiktets struktur och fungera som fästen för muns- och ansiktsmuskler. Skallens bas, som består av olika ben, formar också öppningar för innervering och kärlförsörjning till hjärnan och halsen.

Utveckling och tillväxt styrs av ossifikation: de platta benen i neurocranium bildas huvudsakligen genom intramembranös ossifikation, medan delar av basen bildas genom endochondral ossifikation. Tillväxten fortsätter under barndomen och avslutas vanligtvis i ung vuxen ålder. Kliniskt är skallfrakturer, craniosynostos och olika tillstånd som påverkar suturerna relevanta begrepp i medicinsk praxis.