ritningsbaserade

Ritningsbaserade arbetsmetoder beskriver processer där beslut, projektering och dokumentation främst baseras på tvådimensionella ritningar och tekniska teckningar. Detta står i kontrast till modellbaserade arbetssätt där informationen integreras i digitala modeller, oftast i bygg- eller tillverkningssammanhang.

Termen kommer från svenska riten och ritning, där ”baserade” anger att ritningarna är primär källa till information och kommunikation. Ritningsbaserade arbetsmetoder används för att organisera och kommunicera konstruktioner, dimensioner, toleranser och installationskrav i dokumentationen.

Användningsområden inkluderar bygg- och anläggningssektorn, maskin- och যverkstadsindustri samt utbildning och dokumentationspraxis i äldre projekt. Inom dessa områden används 2D-ritningar som referens för konstruktion, tillverkning och kontroll. I praktiken kan ritningar kompletteras av skisser, arbetspapper och standardiserade ritningssymboler.

Fördelar med ritningsbaserade metoder är bland annat tydlighet när standarder och ritningar är väl definierade, enkel arkivering i äldre system och enkel kommunikation där digital infrastruktur saknas. Nackdelar inkluderar ökad risk för felaktigheter vid uppdateringar, mindre överblick över komplexa sammanhang och begränsad möjlighet att simulera eller verifiera konstruktioner innan produktion utan att konvertera ritningar till modeller.

Relationen till modern digitalisering är att modellbaserade arbetsflöden (CAD/CIM/BIM) i många sammanhang ersätter eller kompletterar ritningsbaserade metoder. Ritningsbaserade processer förekommer fortfarande i äldre eller reglerade projekt där ritningar är lagstadgade eller strikt dokumenterade.

Se även: ritning, CAD, BIM, modellbaserad projektering, byggdokumentation.