receptorpreferenser

Receptorpreferenser är ett begrepp inom biomedicin som beskriver hur receptorer tenderar att binda olika ligander med varierande styrka. Begreppet omfattar både bindningsaffinitet och funktionell selektivitet: en ligand kan ha hög affinitet för en receptor och därigenom utlösa ett tydligt signalsvar, medan andra ligander binder svagt eller inte alls. Preferenserna avgör vilka fysiologiska responser som uppstår i en viss vävnad och kontext.

Molekylärt bestäms receptorpreferenser av hur bindningspocketens form, storlek, laddning och möjligheter till vätebindningar överensstämmer med liganden. Stereokemi, hydrofobicitet och vattenmolekylers nätverk i bindningsstället spelar också roll. Efterbindande ligander kan påverka receptorens konformation och därmed dess benägenhet att aktivera olika effektorprogram. Allosteriska modulatorer kan dessutom ändra en receptors preferens utan att direkt konkurrera om bindningsstället.

Betydelse i fysiologi och läkemedelsutveckling är stor: receptorpreferenser förklarar varför vissa hormoner och neurotransmittorer verkar selektivt på vissa celler och hur läkemedel kan utformas för att rikta in sig på specifika receptor subtyper. Olika receptorfamiljer, som adrenerga receptorer och kolinerga receptorer, visar ofta subtyper med skilda preferenser. Begreppet används också för att förstå fenomen som bias i signalering och allosterisk modulering.

Mätning och tillämpningar sker genom att kvantifiera affinitet (Kd), potentitet (EC50) och selektivitet för olika ligander. Metoder som radioligandbindning och funktionella tester kartlägger vilka ligander som föredras av varje receptor. Faktorer som påverkar receptorpreferenser inkluderar receptoruttrycksnivåer, vävnadsspecifik kontext, isoformer och posttranslationella modifieringar, samt regulatoriska processer som uppreglering eller nedreglering.