radionukliden

Radionukliden är ett kärnämne vars kärna är instabil och genomgår radioaktivt sönderfall. Vid sönderfallet avges joniserande strålning i form av alfas-, betas- och/eller gammastrålning. Radionukliden kan förekomma naturligt i jordskorpan och miljön eller vara artificiellt framställd genom kärnreaktorer, acceleratörer eller andra kärnprocesser. Halveringstiden varierar från bråkdels sekunder till miljontals år, vilket påverkar hur länge de är farliga.

Naturliga radionuklider inkluderar uran-238, uran-235, thorium-232, kalium-40, radon-222 och kol-14. Artificiella radionuklider uppkommer bland annat i samband med kärnreaktioner och används inom medicin, industri och forskning; exempel är jod-131, cesium-137, strontium-90, plutonium-239 och technetium-99m.

Användningar och tillämpningar omfattar medicinsk diagnostik och behandling (till exempel jod-131, technetium-99m och lutetium-177), industriell radiografi, forskning samt arkeologisk datering med kol-14. Exponering för radionuklider sker huvudsakligen genom inhalation, ingestion eller extern strålning, och riskerna beror på typen av strålning, dosen och vägen in i kroppen. Mätning och dosering av radioaktivitet sker i enheter som becquerel, gray och sievert, med laboratorie- och dosimetriutrustning som detektorer och dosimetrar.

Säkerhet och reglering inbegriper skyddsåtgärder som avstånd, skärpt avskärmning och hantering av kontaminerade material samt noggrann avfallshantering. Miljöaspekter inkluderar naturlig bakgrundsstrålning och radon som betydande inomhuskälla, medan mänsklig verksamhet kan leda till utsläpp eller kontaminering av miljön. Internationella organ som IAEA och ICRP samt nationella myndigheter fastställer riktlinjer, gränser och procedurer för säker användning och övervakning av radionuklider.