rättsstater

Rättsstater är stater där makten utövas i enlighet med lagen och där medborgarnas rättigheter skyddas mot godtyckliga ingripanden. Den grundläggande idén är att offentliga myndigheter endast får verka där lagstiftningen tillåter det och att lagarna tillämpas lika på alla, inklusive staten och dess företrädare.

De centrala principerna innefattar legalitet (lagbundenhet), maktfördelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt samt oberoende domstolar som kan granska myndighetsbeslut. Rättssäkerhet innebär rättvisa processer, frihet från uppenbart godtyckligt tvång, tydliga regler för hur beslut fattas och möjligheter till överklagande samt oskyldighetspresumtion. Skyddet av grundläggande rättigheter—såsom yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet, rätten till privatliv och skydd mot diskriminering—betraktas som centralt.

Rättsstater upprätthåller även öppenhet och insyn i offentliga angelägenheter. Offentlighetsprincipen innebär tillgång till information och handlingar; oberoende tillsynsmyndigheter och ombudsmän kan granska myndigheters agerande. Konstitution eller grundlag, liksom särskilda konstitutionella domstolar eller högsta domstolar, gör det möjligt att kontrollera lagars och myndigheters överensstämmelse med rättsstatens grundprinciper.

Att upprätthålla en rättsstat kräver starka institutioner, en kultur av ansvarstagande och ett fritt civilsamhälle. Rättsstater får ofta stärkta demokratier när rättighetenas skydd och rättsstatens kontrollmekanismer fungerar effektivt. Exempel på rättsstater är Sverige, Norge, Finland, Tyskland och Kanada.