pulsubrytning

Pulsubrytning är ett begrepp inom musikteori som beskriver hur en puls eller ett pulsslag delas upp i mindre rytmiska enheter. Begreppet är centralt för att analysera och skriva rytm, tempo och takt i både traditionell och samtida musik. En puls kan delas i olika subdivisioner, till exempel tvådelning (duplet), treslagning (triplet) och fyrdelning (quadruplet). Mer komplexa uppdelningar som kvintuplet (fem delar) och andra tuplets förekommer i olika stilar och sammanhang.

Notationen av pulsubrytning markeras i praktiken genom beaming och små siffror som anger tupletten, till exempel en siffra 3 vid tripletter. Subdivisioner kan vara binära eller ternära, och sammanfaller ofta med hur notvärdena grupperas i en takt. Olika traditioner kan betona olika typer av uppdelningar, vilket formar hur rytm uppfattas och känns i musiken.

Användning och syfte: Inom undervisningen används pulsubrytning för att träna rytmperception, timing och spelteknik. I komposition och produktion används det för att skapa groove, synkopering och rytmisk variation, samt för att undersöka hur olika instrument eller rörelser interactuja mot samma puls. Begreppet är nära relaterat till polyrhythm och olika typer av meter.

Exempel: I en 4/4-takt kan varje slag delas i två lika delar (åttedelningar) eller i fyra delar (sjättedelar). En triplet delar varje slag i tre lika delar, där tre noter spelas under samma tid som två vanliga noter skulle ha tagits.