psykoakustiska

Psykoakustik, eller psykoakustiska fenomen, är studiet av hur människor uppfattar ljud i relation till dess fysiska egenskaper. Området undersöker hur ljudstyrka, frekvens och varaktighet översätts till perceptuella dimensioner som loudness (ljudstyrka), pitch (tonhöjd), timbre och lokalisation, samt hur ljud uppfattas i komplexa ljudmiljöer och hur maskering mellan ljud kompenseras i perceptionen.

Loudness uppfattas inte linjärt av hörseln. Psykoakustiken beskriver hur upplevd ljudstyrka varierar med frekvens och nivåer, bland annat genom begrepp som phon och sone. Equal-loudness-kurvor visar hur känsligheten för olika frekvenser förändras med sound pressure level. Timbre relaterar till ljudets övertonstruktur och hur olika källor med samma höjd och styrka skiljer sig i klangfärg.

Kritiska band och maskering är centrala begrepp. Örat uppfattar ljud genom olika filteras teorier för olika frekvenser; ljud kan maskera annat ljud inom samma band eller i närliggande frekvenser. Maskering kan vara simultan eller temporär (förskjutna maskerande effekter). Bark-skalan, utvecklad av Zwicker och kollegor, sammanfattar frekvenser i psykoakustiska band som motsvarar örats filtrering.

Tillämpningar innefattar perceptuell kodning (till exempel MP3, AAC) där irrelevanta komponenter tas bort efter maskerandets grunder, hörselhjälpmedel, ljudkvalitetsbedömning och ljuddesign. Historiskt har arbetet inom psykoakustik bidragit starkt till förståelsen av hur människor uppfattar och tolkar ljud, med tidiga insatser av bland andra Fletcher, Munson och Békésy.