protesutveckling

Protesutveckling är området som designar, tillverkar och förbättrar konstgjorda lemmer för personer med bortfall eller nedsatt funktion i en eller flera extremiteter. Proteser delas ofta in i överarms-, underarms- samt bens- och fotsproteser, med målet att återställa funktion, rörlighet och självständighet.

Historiskt har proteser varit främst trä och metall. Dagens proteser använder lättviktsmaterial som kolfiber och avancerade plaster samt anpassade sockets. Digital teknik som CAD/CAM och 3D-utskrift möjliggör bättre passform och snabbare produktion. Tillverkning och anpassning sker ofta med patientens individuella avbildningar och mätningar.

Styrning har utvecklats från mekanisk kroppsstyrning till elektromyografisk styrning (EMG) och mönsterigenkänning. Targeted muscle reinnervation används i vissa fall för att förbättra kontrollen. Gränssnitten kräver ofta en väl anpassad socket och, i vissa fall, osseointegration för ökad stabilitet och direkt koppling till skelettet.

Vanliga komponenter är socket, kontrollenhet och aktorer. Ändprotesen (hand eller fot) innehåller sensorer och ledande mekanismer. Aktuatorer kan vara elektriska motorer, hydraulik eller pneumatiska system. Materialval inkluderar kolfiber, titan och polyuretan, ofta kombinerade i modulära och anpassningsbara konstruktioner.

Rehabilitering innefattar individuell fitting, träning i vardagsfunktioner och uppföljning. Utvärdering baseras på funktionella tester, användarens upplevelse och livskvalitet. Reglering och kostnader varierar globalt; EU kräver CE-märke medan FDA-godkännande används i USA. Tillgången påverkas av försäkringsstöd och regionala resurser.

Framtida riktningar fokuserar på sensorell återkoppling och haptik, mjukare material, förbättrade gränssnitt och AI-driven styrning som lär sig användarens vardagsmönster. Forskning pågår också inom neuroteknik och helt anpassade lösningar.