polymermolekyler

Polymermolekyler är makromolekyler som består av mycket långa kedjor av upprepade monomerenheter. Kedjorna kan vara identiska (homopolymerer) eller varierade i sammansättning (copolymerer). De kan vara linjära kedjor, förgrenade kedjor eller tvärbundna nätverk, och deras egenskaper påverkas av molekylvikt, arkitektur och graden av ordnad struktur. Generellt ökar hög molekylvikt draghållfasthet och viskositet, medan kristallinitet och kedjeordning påverkar smältbeteende och permeabilitet.

Tillverkning sker huvudsakligen genom polymerisation. Vid additionpolymerisation kopplas monomerer utan utsläpp av småmolekyler; vanliga exempel är polyeten, polypropen och polystyren. Kondensationspolymerisation innebär att små molekyler avges under kedjebildningen, exempelvis nylon och polyester. Reaktionsvillkor och katalysatorer styr molekylvikter och distributionsbredd.

Molekylvikten beskrivs ofta med Mn och Mw, och polydispersiteten Mw/Mn anger spridningen av kedjelängder i en polymer. Glastgräns (Tg) och smältpunkt (Tm) beskriver övergångar mellan fast och flytande fas hos polymerer. Biopolymerer, som cellulosa och proteiner, visar hur polymerer fungerar i biologiska system.

Användningar omfattar förpackningar, byggmaterial, elektronik, medicintekniska produkter och textilier. Miljöhänsyn uppmärksammar återvinning och nedbrytbarhet, särskilt för plastbaserade polymerer. Polymerernas utveckling fokuserar på att förbättra prestanda, bearbetbarhet och hållbarhet genom kontrollerad syntes och arkitekturdesign.