kedjelängder

Kedjelängder är ett mått på längden hos molekylkedjor i ämnen som består av upprepad enhet, vanligt inom polymer- och lipidvetenskap. Begreppet används för att beskriva hur många upprepade enheter en kedja innehåller, eller hur många kolatomer kedjan har. Inom polymerteknik används kedjelängden ofta genom graden av polymerisation, DP, definierad som antalet monomenheter i kedjan. Förutom DP används ofta Mn och Mw, där Mn är number-average kedjelängd och Mw är weight-average kedjelängd. Polydispersitet (PDI) beskriver hur bred kedjelängdsfördelningen är och ges av Mw/Mn.

Mätmetoder: Gelpermeationskromatografi (GPC/SEC) ger distributionen av kedjelängder i en polymer. Masspektrometri såsom MALDI-TOF används för mindre och medelstora kedjor; NMR kan ge information om kedjelängdens slutgrupper och monomerernas sammansättning. Andra tekniker som FTIR bidrar till att identifiera funktionella grupper.

Betydelse och tillämpningar: Kedjelängden påverkar fysikaliska egenskaper som viskositet, smältpunkt, glastillstånd och mekanisk styrka samt löslighet. I biokemiska och näringsmässiga sammanhang påverkar kedjelängden ofta nedbrytbarhet, biotillgänglighet och metabolism. Inom materialdesign styr kedjelängden processbarhet och prestanda hos plaster, beläggningar och biopolymerer.

Se även: polymervetenskap, fettsyror, kolkedjor.