kedjelängden

Kedjelängden är ett mått på hur lång en molekyl är med avseende på antalet upprepande enheter i kedjan eller antalet kolatomer i huvudkedjan. Begreppet används inom flera fält, bland annat organisk kemi, biokemi och polymerteknik. I organisk kemi betecknar kedjelängden ofta antalet kolatomer i en ogrenad kolkedja. För alkaner följer antalet väteatomer formeln CnH2n+2, och kedjelängden korrelerar med molekylens fysiska egenskaper. Fettsyror och andra alifatiska föreningar beskriver kedjelängden i antal kolatomer, vanligtvis mellan cirka fyra och tjugofyra.

Inom polymerteknik används kedjelängden i termen degree of polymerization (DP), som anger antalet upprepande enheter i en polymervariant. Den totala molekylvikten M ≈ DP × M0, där M0 är massan för monomerens upprepande enhet, med små bidrag från ändgrupper. Kedjelängden påverkar egenskaper som viskositet, smältpunkt, mekanisk styrka och löslighet. Polymerer uppvisar ofta en kedjelängdsfördelning, vilket beskrivs av polydispersitetsindexet. Metoder för att bestämma kedjelängd inkluderar beräkningar från molekylvikt och monomervikt samt experimentella tekniker som gelpermeationskromatografi (GPC), ljusspridning och masspektrometri.

Inom biokemi används kedjelängden också för att beskriva längden på polypeptidkedjor eller nukleotidkedjor i DNA och RNA, där längre kedjor ofta påverkar funktion och stabilitet.

Se även: degree of polymerization, kedjelängd i polymerer, kedjelängdsfördelning.