polygonbaserade

Polygonbaserade hänvisar till modeller, representationer och processer som bygger på polygoner som grundläggande geometriska enheter. Begreppet används brett inom datorgrafik, CAD, geoinformation och datavisualisering där ytor och regioner beskrivas genom sammansättningar av polygoner.

Inom tvådimensionell geometri beskriver polygonbaserade representationer områden och gränser med polygoner. En polygon anger dess hörn i ordning och därmed dess form, orientering och topologi. Komplexa regioner kan delas upp i flera polygoner eller representeras som multipolygoner, ofta med hål som definieras av en annan polygon. Fördelarna inkluderar exakta gränser, intuitiv topologi och stöd i standardformat som GeoJSON, WKT och shapefiles. Nackdelar är bland annat hantering av komplexa eller överlappande polygoner, behov av robusta algoritmer för topologi och ökad beräkningskostnad när antalet hörnpunkter är stort.

Inom tredimension används polygonbaserade nät, eller polygonmeshes, för att täcka en yta med polygoner (vanligtvis trianglar eller fyrhörningar). Nätet används i rendering, simulering och CAD. Data strukturer inkluderar vertex-, kant- och ansiktesdata, medan vanliga filformat är STL, OBJ och PLY. Fördelarna är effektiv renderingsproduktion och god anpassning till grafikhårdvara, samt en flexibel representation för smidiga ytor. Begränsningar inkluderar hantering av icke-manifold-geometrier och topologiska komplexiteter vid modellering och modifiering.

Polygonbaserade representationer är därmed central i många tekniska, industriella och vetenskapliga sammanhang och står i kontrast till rasterbaserade (pixelbaserade) metoder.