parotidkörteln

Parotidkörteln, eller glandula parotidea, är den största av kroppens salivkörtlar. Den ligger framför örat och sträcker sig nedåt längs kindens laterala vägg i retromandibulära rummet, med en ytlig lob och en djupare lob. Ansiktsnerven (CN VII) passerar genom körteln och delar sig där.

Körteln producerar en serös saliv som bidrar till den stimulerade salivproduktionen under måltiderna. Den ytliga loben innehåller de flesta körtelcellerna. Ductus parotideus (Stenons gång) utmynner i munhålan genom en öppning mitt emot den övre andra molaren.

Nervsystemet: parasympatisk innervation via n. glossopharyngeus (CN IX) som via tympanicusnerven och lesser petrosal nerve når otic ganglion; postganglionära fibrer följer auriculotemporalis (gren av CN V3) till körteln och ökar salivflödet. Sympatisk innervation kommer från superior cervical ganglion och når körteln via externa carotisplexat. Blodförsörjningen sker främst från grenar av externa carotis: a. auricularis posterior, a. transversa faciei och a. temporalis superficialis; venerna tömmer i retromandibularisvens.

Sjukdomar och diagnostik: vanliga tillstånd är akut parotit, sialoadenit och sialolithiasis. Tumörer är ovanliga men bör utredas, där pleomorft adenom är den vanligaste benigna tumören och Warthin-tumör förekommer. Diagnostik inkluderar klinisk undersökning, ultraljud, MR/CT och sialografi; FNA-cytologi kan användas.

Behandling: infektioner behandlas med vätska och antibiotika vid behov. För tumörer gäller kirurgisk excision – ytlig parotidektomi vid ytliga lober; total parotidektomi vid involvering av båda loberna med bevarande av ansiktsnerven; radioterapi vid maligna tumörer. Postoperativt kan Frey-syndrom uppträda som gustatorisk svettning.