Ansiktsnerven

Ansiktsnerven, eller nervus facialis (CN VII), är den kranialnerv som viktigast reglerar ansiktsmimik och flera parasympatiska och sensoriska funktioner. Den har två rötter: en motorisk kärnrötter från hjärnstammen och nervus intermedius som innehåller parasympatisk och smakfibrer. Rötterna lämnar hjärnstammen vid pontomedullära övergången och passerar in i innerörat genom foramen acusticum internum tillsammans med åtskilliga funktioner från CN VIII, för att senare löpa in i canalis facialis i temporalbenet.

Inom canalis facialis avger nerven flera grenar, bland annat nervus petrosus major som för parasympatetiska fibrer till det parasympatetiska systemet via pterygopalatine ganglion, samt nervus stapedius och nervus intermedius som bär parasympatisk och smakinformation vidare via chorda tympani till tungans anteriora två tredjedelar och till submandibular- och sublingualkörtlarna. Efter att ha lämnat skallbasen genom stylomastoidforamen delar nerven upp sig i ansiktsmusklerna i ansiktet: temporalis, zygomaticus, buccalis, marginal mandibularis och cervikalis, samt smågrenar till stapedius och andra närliggande strukturer. En mindre gren, nervus auricularis posterior, innerverar ibland yttre örat och occipitale.

Funktionerna inkluderar motorik till de flesta ansiktsmusklerna (ansiktsuttryck), samt parasympatik till lacrimal- och salivkörtlarna och smak från anteriora två tredjedelar av tungan via chorda tympani. Skador på nerven kan ge ansiktspares (t.ex. Bell’s palsy), med drooping i munvinkeln, oförmåga att stänga ögat och minskad tårproduktion eller smakförlust. Orsaker inkluderar idiopatisk neurit, herpes zoster, tumörer och trauma. Diagnostik baseras på klinisk bild och kan kompletteras med neuroimaging eller elektrofysiologi vid misstanke om proximal påverkan.