pankreasresektion

Pankreasresektion är en kirurgisk procedur där delar av pankreas avlägsnas för att behandla tunnare sjukdomar i organet, såsom tumörer i huvud-, kropps- eller svansdelen, kronisk pankreatit eller cystiska lesioner. Målet är att ta bort sjuk vävnad samtidigt som pankreas funktionella reserv bibehålls så långt det går och att bevara närliggande strukturer som gallväg och mag-tarmkanalens kontinuitet. Behandlingen kräver ofta en tvärvetenskaplig bedömning och noggrann preoperativ planering.

Orsakerna och typerna av pankreasresektion varierar. Distal pancreatektomi innebär borttagande av pankreas kropp och svans, ofta med splenektomi som följd. Pancreatoduodenektomi, ofta kallad Whipple-proceduren, innefattar resektion av pankreas huvud, duodenum, en del av magsäcken och gallgången, följt av rekonstruktion för att återställa matsmältningen. Total pankreasresektion tar bort hela pancreas och medför vanligtvis livslång insulin- och enzymerstatning. Central pankreatektomi används i mindre utsträckning vid lesioner i pankreas hals eller huvud som rimligtvis bevarar mer vävnad. Operationen kan göras öppet, via laparoskopi eller med robotassisterad teknik beroende på tumörens läge och kirurgisk erfarenhet.

Preoperativ utvärdering innefattar bilddiagnostik (CT/MR), endoskopisk ultraljud med nålbiopsi vid behov, funktionsanalyser och bedömning av patientens allmäntillstånd. Postoperativt är de vanligaste komplikationerna pancreatic fistula, fördröjd ventrikeltömning, infektion och blödning. Efter resektionen kan diabetes och exokrin insufficiens uppkomma, vilket kräver livslång insulin- samt enzymersättning och näringsstöd. Uppföljning är viktigt för behandling av kvarvarande sjukdom och för att övervaka långsiktig överlevnad och funktionell återhämtning.