orbitalväggen

Orbitalväggen är de fyra benväggarna som bildar ögonhålan (orbitan) och avgränsar ögongloben från näshålan och bihålorna. Väggarna skyddar ögat och dess mjukdelar och fungerar som fäste för ögonmusklerna. De ger även stöd för orbitala strukturer och bidrar till att upprätthålla ögonets position i orbita.

Taket av orbitalväggen (orbital roof) består främst av pannbenet (os frontale) och kilbenets lesser wing. Golvet (orbital floor) domineras av överkäkens ben (os maxillare) med bidrag från os zygomaticum och os palatinum. Den mediala väggen består i huvudsak av lamina papyracea i ethmoidbenet, men inkluderar även lacrimalbenet samt delar av maxilla och kilbenet. Den laterala väggen består av os zygomaticum och kilbenets greater wing.

Innehållet i orbitan omfattar ögongloben, extraokulära muskler, sätt att fästa nerver och blodkärl samt fettvävnad som skyddar och stöder strukturerna. Övergångar mellan orbitan och kraniet sker genom öppningar som canalis opticus (nervus opticus) i kilbenet samt övre och nedre orbitalfissurer som passerar nerver och kärl till ögat och ansiktet.

Klinsk relevans: orbitalfrakturer uppstår vid trubbigt våld och kan inkludera blowout-frakturer i golvet eller den mediala väggen. Vanliga symtom är diplopi, nedsatt ögonrörlighet och en förändrad ögonbuliposition (enophthalmos). Diagnos ofta med CT-undersökning. Behandling beror på frakturstorlek och symtom och kan inkludera kirurgisk åtgärd för att återställa orbitalvolymen och frigöra entrapment av muskler eller nerver.