omfattningsbestämning

Omfattningsbestämning, eller scope determination, är inom lingvistik studiet av hur betydelsen av en sats bestäms av vilka delar av satsen som faller inom räckhåll för olika logiska operatorer, till exempel negation, kvantifierare och modala ord. Det handlar om hur semantiska relationer organiseras i den mentala representationen av satsen, så att olika delar av meningen får olika betydelseberoende omfattningar.

Vanliga operatorer som påverkar omfattningen är universella och existensiella kvantificatorer, nekationer och modala ord. En central frågeställning är hur många och vilka delar som kommer inom ett visst omfång i den logiska formuleringen. Satsens yttre struktur och eventuella kvantifikatorföljelser kan ge olika tolkningar trots samma ordordning.

Exempelvis kan satsen Alla studenter läste en bok tolkas på två sätt: (i) för varje student finns det en bok som den studenten läste (olika böcker för olika studenter), eller (ii) det finns en särskild bok som alla studenter läste. Denna skillnad illustrerar skilda omfattningar mellan universalia och existensiella uttryck. Sådana skillnader kallas ofta motsats- eller inversions-scope och kräver teoretiska mekanismer för förklaring.

Teorierna om omfattningsbestämning inkluderar syntaktiska mekanismer som Quantifier Raising och olika semantiska uppfattningar (till exempel i montague-liknande ramverk eller diskurs- och dynamikbaserade teorier). Forskningen använder olika metoder, inklusive sammanställning av acceptabilitet, experiment och korsspråkliga studier, för att kartlägga hur omfattningar styr tolkningar i olika språk och kontexter. Omfattningsbestämning är centralt i förståelsen av hur mening byggs upp och hur naturligt språk kan tolkas i olika scenarier.