objektstråle

Objektstråle är inom optik den del av ett sammanhängande ljusfält som har passerat eller spridit sig från ett objekt och därigenom bär information om objektets amplitud och fas. I många experiment används en uppdelning av ljuset i två strålar: en objektstråle och en referensstråle. Objektstrålen innehåller information om hur objektet ändrar ljusets våglängd, riktning och intensitet.

Inom holografi och interferometri uppstår objektstrålen när ljuset träffar objektet och modifieras av dess egenskaper samt av spridning och absorption. Den leds sedan till inspelningsmediet eller till en detektor där den blandas med referensstrålen. Genom att analysera interferenssignalen kan man återställa objektets vågfunktion och rekonstruera en bild av objektet. Objektstrålen kan därmed bära både amplitude- och fasinformation som är nödvändig för kvantitativ återgivning.

I bredare bildgivning används termen också inom mikroskopi och bildrekonstruktion för att beteckna ljuset som har interagerat med objektet innan detektering. Objektstrålen kan vara transmittans-, reflektions- eller spridningsstråle beroende på uppställningen. Den information som finns i objektstrålen möjliggör olika typer av bildåtergivning, inklusive fasåtergivning och tomografiska metoder.

Tekniska krav på objektstrålen inkluderar koherens, stabilitet i optiska banor och noggrann synkronisering mellan strålarna. Faktorer som spridning, avstånd och optiska parametrar som förstoring och numerisk aperture påverkar bildkvaliteten. Begreppet är centralt inom optisk metrology, holografi och vissa former av tomografi, och har varit grundläggande i utvecklingen av digital holografi.