näshålor

Näshålorna är två luftfyllda hålrum i näsan som utgör första delen av luftvägen. De ligger inom kraniet och är åtskilda av nässkilten (septum nasi). Varje näshåla har en främre vestibul och en bakre del, och de kommunicerar med svalget genom choanae. Väggarna är klädda av slemhinna som består av ciliated pseudostratified kolumnär epitel och underliggande bindväv, samt avgränsade av tre conchae (turbinater) som bildar meatusområden och ökar ytan för behandling av inandningsluften.

Den olfaktoriska delen av näshålan finns i dess övre region och innehåller olfaktoriskt epitel med luktreceptorer som förmedlar smak- och luktsinnen till luktbulben i hjärnan. Den större delen av näshålan fungerar främst som luftväg där uppvärmning, fuktning och rening av inandningsluften sker. Slemhinnan producerar mucus som fångar partiklar och cilia transporterar det mot svalget för sväljning eller nedbrytning.

Njurfunktionen i näshålorna innefattar även försvar mot infektioner. Den mucusbildande slemhinnan innehåller immunfunktioner och NALT-liknande vävnad som bidrar till lokal försvar mot patogener som når näsan.

Näshålorna har andra kopplingar i bihålesystemet och luftströmmen kan påverka sinusdränering via ostierna till meatus medius. Tårvätska töms ofta genom nasolacrimala systemet in i nedre näsmeatusen, vilket förenar ögonens och näsans funktioner.

Kliniskt är näshålorna viktiga eftersom de kan drabbas av allergisk eller infektiös rinit, bihåleinflammation (sinusit), polyper och avvikande nässkiljvägg (deviation av septum). Epistaxis, eller näsblod, är också vanligt kopplat till näshålornas slemhinnas kärlförsörjning.

---